Medlemsbrev 2020


Varför en folkomröstning om EU utträde 2021?

ULF STROM

​​​folkomrosta2021.se 

Syfte


Det EU-medlemskap vi röstade om 1994 var något helt annat än det vi ser idag. Vi röstade för ökad handel och att alla länder gemensamt skulle bidra till ett bättre Europa. Så blev det inte.


Syftet med föreningen folkomrosta2021.se är att skapa en opinion för  en förnyad folkomröstning om Sveriges EU medlemskap år 2021. 


Föreningen är allmännyttig, ideell, partipolitiskt obunden och öppen för alla som vill verka för ett svenskt utträde ur EU.


Medlemskapet är kostnadsfritt och innebär inga andra förpliktelser än att stödja opinionen för en folkomröstning om Sveriges medlemskap i EU 




Namnlista


Vårt mål är att samla in  tillräckligt många signaturer för att förmå politikerna att rösta igenom ett riksdagsbeslut om en ny folkomröstning beträffande EU-medlemskapet. Stöd detta genom att signera vår namnnlista.






Manifestationer lördagen den 24 oktober 2020


Lördagen den 24 oktober hölls manifestationer i Stockholm, Göteborg, Kalmar, Grebbestad och Ludvika för att manifestera stödet för en snar folkomröstning om Sveriges fortsatta medlemskap i Europeiska Unionen:



​​






Bakgrund

Sverige är och har varit en nettobidragsgivare till EU i alla år . Nu begär EU att Sverige skall stå som garant för ett lån på ytterligare 150 miljarder kr som sedan till stora delar skall delas ut som bidrag till privata företagare inom EU, framför allt i Italien, Spanien och Grekland. Detta som ett stöd till krisande EU-länder i kölvattnet av den rådande Corona-epedemin. Ett hissnande lånebelopp för ett litet land som Sverige. Ett lån som skall återbetalas till år 2058 av oss, våra barn och barnbarn.

Parallellt har långtidsbudgeten för perioden 2021-2026 beslutats, där färre medlemsländer ska dela på en föreslagen höjd kostnadsbudget. Detta i ett läge där solidariteten mellan EU länderna har fått sig en rejäl törn. Hanteringen av immigrantströmmarna 2015 och nationella beslag av medicinsk utrustning i inledningen av Coronapandemin är i färskt minne. En granskning av New York Times pekar likaså på att en allvarlig och växande korruption breder ut sig inom EUs bidragssystem, till stor del kopplat till jordbruksstödet som nu omfattar ca 600 miljarder kr eller 39 % av EUs budget.


Är det Sveriges ansvar att rädda ett dåligt fungerande valutasamarbete?


Tysklands ekonomi tycks gå förhållandevis stärkt ur krisen med en industri som stöttats upp med nationella stimulanser i 10 000-miljarders klassen (i kronor räknat). Medelhavsländerna har inte en chans att möta detta. 1997 sattes som krav att statsskulden för ett EU-land inte fick överskrida 60 procent av bruttonationalprodukten (bnp). Tre länder – Grekland, Italien och Belgien – har sedan 1999 inte ens varit i närheten av den nivån. Sedan 2011 har dessa tre länder, i likhet med Portugal, varje år haft en statsskuld på över 100 procent av BNP. Med från början misskötta ekonomier, industrier som knäar i skuggan av det Tyska industriloket och med Euron som valuta kan de nu heller inte devalvera sig ur situationen. 

Således är en kris är under uppsegling som kan hota att krascha hela Euro-samarbetet. Något som i sin tur tyder på att Coronafondens egentliga syfte är att rädda Euron. Återigen, är det då Sveriges ansvar att garantera lån på hissnande belopp som främst synes handla om att rädda en valuta som vi hittills valt att stå utanför?

2003 folkomröstade Sverige om Euron. 55,9 % röstade emot och 42% för. Motståndet har ökat över tid. I en nyligen gjord opinionsundersökning var 68% emot ett införande av Euron. Således får Sveriges motstånd mot Euron anses vara kompakt.

När detta är sagt har Sverige icke desto mindre genom Maastrichtfördraget förbundit sig att införa Euron så snart Sverige uppfyller EUs konvergenskriterier. EUs måldatum är 2025 - om vi då fortfarande är en EU-medlem och Euron i dess nuvarande form fortfarande existerar, vill säga.


Argument för och emot EU-medlemskapet

Ett argument för att Sverige nu skall vara solidariska och stötta de krisande företagarna i  Medelhavsländerna är att vi, liksom Tyskland har en relativt högt BNI och en välskött ekonomi. Sverige har som jämförelse en statsskuld på cirka 35 procent av BNP – till priset av återhållsamhet och en välfärd som håller på att kollapsa. Enorma summor behöver därför skjutas till för att ta hand om våra åldringar, ge barn en trygg skolgång, en sjukvård värd namnet och dessutom stötta alla de hundratusentals människor i Sverige som mist eller riskerar att mista jobbet på grund av coronapandemin.

Ett intressant jämförelseland är Grekland med en befolkning på ungefär samma nivå som Sverige. I övrigt är skillnaderna stora. Sverige har ett av Världens högsta skattetryck med en skattekvot på 42,9 % (Grekland 38%). Svenskarna är också redan hårt skuldsatta med en genomsnittlig skuld på 38.000 Euro/person  (Grekerna 8.000 Euro/person). För att försöka skapa en balans i ekonomin behöver vi dessutom arbeta mer. Enligt MSN News är den genomsnittliga och verkliga svenska pensionsåldern idag 64,5 år. En pensionsålder som nu höjs. I Grekland är den genomsnittliga pensionsåldern fortsatt 61 år, enligt samma källa.

Att i det läget begära att vi svenskar ska garantera lån på och sedan skänka bort hissnande belopp till framför allt privata företagare i Medelhavsländerna för att rädda EURO-samarbetet, som vi dessutom valt att stå utanför, känns för många av oss som hårdsmält. Det är lite som att någon där ute väljer att leva loppan och njuta av nuet, spendera allt och lite till på konsumtion och sedan begära att vi, som sparat och försakat, skall ta lån för att betala kalaset. Lån av en dignitet som Sverige sällan skådat och som skall betalas av kommande generationer.

Ett annat ofta använt argument för medlemskapet i allmänhet och för Sveriges bidrag på 120-150 miljarder kr i synnerhet, är att vi är beroende av exporten till de länder som skall stöttas. Det skulle sålunda ligga i vårt egenintresse att dessa länder kommer på fötter. Om vi nu ser närmare på några av de länder som kommer att få huvuddelen av bidragen så visar statistik från Ekonomifakta som exempel på att Grekland står för 0,2%, Spanien för 2% och Italien för 2,5% av Sveriges Export. Enligt samma källa så är Sveriges export till EU till och med procentuellt lägre idag än 1994 (året innan EU-inträdet) och har nu sjunkit till 59%. En alarmerande låg siffra som skapat ett växande handelsunderskott med EU. Detta eftersom vår import från EU samtidigt  stigit till 70% av Sveriges totala import. Totalt sett köper vi svenskar idag varor för 176 miljarder kr mer från EU per år, inkl de livsmedel som konkurrerar ut våra närproducerade livsmedel, än vad EU köper från oss. 

Vår möjlighet att påverka är begränsad

Det sägs ofta att det är bättre att vara medlem och nöjsamt acceptera vår netto-bidragsroll än att vara utanför och utan möjligheten att påverka. Det kan då vara intressant att notera att våra svenska 21 mandat (av totalt 705) är spridda på 8 partier som spretar i alla åsiktsriktningar när det gäller EU-politiken. Vårt största parti, Socialdemokraterna, har 5 mandat i EU-parlamentet. Något som motsvarar 7 promille av parlamentets röster.

Hur mycket får vi egentligen tillbaka?

En ofta hörd siffra på hur mycket vi får tillbaka från EU är 300 miljarder kr/år. En siffra som också regeringen använder sig av och som baseras på ett genomsnitt av antaganden från 3 olika källor inkl tyska Bertelmann-stiftelsen, som i sin tur baserar sig på en kvantifieringsmodell som inkluderar faktorerna ”love of variety, heterogeneous firms, labour mobility as well as endogenous markups”. Och som om om inte det var nog, menar EU-kommissionen (källa: Europaportalen) i stället att Sverige får tillbaka hela 489 miljarder. Andra menar dock att, som det ser ut idag, har EU inte är blivit annat än en förlustaffär för Sverige. Sanningen är att ingen vet och att de siffror som presenteras baseras på olika antaganden som ofta  tar utgångspunkt i avsändarens egen agenda. En sak kan vi alla fall konstatera - Sverige köpte 2019 varor för 176 miljarder mer från EU, än vad EU köpte av oss. 

EU-budgeten används till att konkurrera ut våra närproducerade livsmedel - med en katastrofal miljöpåverkan som följd


I våra svenska livsmedelsdiskar ser vi idag billigt nötkött från Irland och grönsaker från Nederländerna. Ett resultat av bl a EUs jordbruksstöd som omfattar 39 % eller motsvarande 600 miljarder kr av EUs totalbudget. En bidragscirkus som räknas till det största bidragsprogrammet i världen i sitt slag. Stödets utformning belönar storskaligt jordbruk (80 % av bidragen går till 20 % av jordbrukarna), intensiv djurhållning såväl som massiv kemikalieanvändning samtidigt som det straffar och konkurrerar ut närproducerade livsmedel i framför allt Nordeuropa. Följden är transporter kors och tvärs med bidragsproducerade livsmedel genom Europa som ökar CO2 utsläppen och därigenom raserar våra klimatmål.

Likaså, genom vårt EU medlemskap legitimerar vi detta jordbruksstöd  inkl det bidragsmissbruk som följt i dess spår. New York Times publicerade den 3 november 2019 en granskning under rubriken ”The Moneybrother Farmers: How Oligarcs and Populists milk the E.U for millions”. Granskningen visar på att  EU:s bidragssystem i dagsläget göder en omfattande korruption i flera länder.

Vi tycker inte att detta är OK 


Sammantaget menar vi att det bästa för Sverige idag är att folkomrösta om ett utträde ur EU och ställa oss vid sidan av tillsammans med Norge, Schweiz och UK. 

Det faktum att vi köper så mycket mer från EU än vad EU köper från oss, torde borga för en fortsatt fungerande och positiv handel. Samtidigt får vi en möjlighet att frigöra oss från korruptionen inom EU, kunna behålla de tillgångar vi behöver för att stärka vår egen välfärd, stötta vår egen industri och våra närproducerade livsmedel och därigenom kunna ta vårt ansvar för våra klimatåtaganden fullt ut.

Syftet med det här uppropet är att försöka rätta till det som gick fel med hela EU-tanken.

- Om 100 tycker samma sak är det embryot till en opinion.
- Om 10.000 tycker samma sak är det värt att lyssna till
- Om 500.000 tycker något är det en valfråga.

Du får naturligtvis gärna dela det här inlägget för att få flera att reagera.

Låt oss tillsammans forma vår framtid på det sätt vi vill och inte på det sätt som Bryssel och dess byråkrater önskar!